Ja, hur ska man summera det här året? Det känns som att så mycket har hänt för både Gaddarna och för vårt lag. Men kanske ska jag börja med att lyfta två favoritminnen från året som flera av er lyfte på vår guldfest(!) den 22 november?
Ett minne som återkom var vår allra första bortaresa till Malmö för att se Jusu Bah sänka Rosengård med ett riktigt snyggt mål. Och vi på läktaren spöade Rosengårdsklacken som verkade ha stannat hemma.
Ett annat var när vi vann mot Hammarby hemma, vilket också var rekord för oss på läktaren med hela 4 814 på plats! Förhoppningsvis, om några år är vi så många varje match, ett smakprov på framtiden.
Våren
Men låt mig backa bandet. Vi drog igång året med Svenska Cupen där vi blev bortskämda med helt fantastiska målsiffror så som 7-1 mot Vittsjö och 5-0 mot Umeå för att sedan förlora den första Damallsvenska matchen mot uppkomlingarna MFF (2-3). Det blev en skakig början mot MFF och Kristianstad.
Trots att det bara var två matcher började “experterna” redan räkna ut oss för guldet, sade att vi gett bort det till Bajen, men jag kände redan i början att det här var vårt år. Fyra silver i bagaget, det var dags för ett guld.
Där i mars kändes det dock som en rejäl dipp, troligtvis än mer med tanke på vår rivstart i Svenska Cupen. Nu i efterhand blir man påmind (igen?) att det var trots allt bara två matcher. Inte mycket alls om man tänker att det är 26 matcher på en Damallsvensk säsong.
Därefter vände vi uppåt, med besked. Vi spöade Vittsjö med 5-1 och fortsatte sedan att vinna (förutom mot Bajen borta). Tyvärr dock inte i Svenska Cupen, så det blev ingen final den 1 maj, då Norrköping satte stopp för oss redan i semin.
Inför sommaruppehållet slutade vi som serieledare i Damallsvenskan, vi hade tagit oss upp precis som jag skrev den 30 mars i vårt Instagraminlägg. Nu var det bara att hålla i den platsen under hösten.
Gaddarna
Men! Låt mig pausa lagets framgångar där en stund och vända blicken till oss själva, för det hände mycket för Gaddarna också under året. Vi var som sagt iväg på vår allra första bortaresa, den 24 maj, hela 39 personer tog supporterbuss ned och vi blev runt 50 på läktaren.
Under våren började vi också samlas för att se bortamatcher på Whoopsi Daisy på Wieselgrensplatsen, det varierade mellan en handfull till runt 16 personer vid dessa tillfällen. Alltid fanns det någon på plats. I maj började vi också sälja merch på hemmamatcherna, bland annat vår alldeles egna Gaddarna-halsduk. Vi växte online, 300 följde oss på instagram och vi blev 500 personer i vår fb-grupp.
I juni samlade vi även in pengar till RFSL genom att sälja Pride-pins, det blev 390 kr till ändamålet. Förhoppningen är att krossa det gåvomålet nästa år.
Hösten drog igång, vi hade flagg- och pysselverkstad. Vi fixade en banderoll för att välkomna mittfältarna Pernille Sanvig och Faith Chinzimu som hade värvats in under sommaren, då vi tyvärr tappade fantastiska backen Hikaru Kitagawa till Everton.
I september hände två milstolpar för Gaddarna. Den ena lite mindre, vi hämtade upp vår alldeles egna megafon som vi fick donerad! Den andra mycket större milstolpen var att vi nådde hela 2 år av existens den 11 september, vilket vi firade genom ett kalas på Getingtorget den 13 september.
Vi hade framträdande av Kville con Brios, åt prinsesstårta, hade ett helt gäng spelare på besök och ett Kahoot-quiz om Gaddarna och laget, som Wickenheiser och Birkisdóttir vann! En riktig myskväll. Under denna kväll premierade vi även denna hemsida! Samt våra alldeles första klistermärken med vår 2-årsjubileumsdesign: Rosie the Häcken-fan.
Bortamatcherna på Whoopsi fortsatte under hösten, men det skulle bli två bortamatcher till som vi drog iväg på innan säsongen var slut. Först visade vi Alingsåsarna hur man gör när det är Västra Götalands-derby genom att ta tåget och dyka upp på Mjörnvallen under sång, en regnig och blåsig lördag i oktober.
Nästa bortamatch blev till Uddevalla och Svenska Cupen-match mot IK Rössö i november. Även denna gång dåligt väder. Däremot var vi alla närvarande på gott humör då det blev 10-0 och tre akademispelare fick chans att spela i A-truppen, varav en av dem, Hilda Ryd, gjorde mål!
Insamlingen till RFSL blev inte den sista insamlingen under året, i oktober sålde vi pins till förmån för Bröstcancerförbundet och fick ihop hela 570 kr som vi donerade till Häckens insamling.
Under hösten drog vi också igång vår alldeles egna Stödfond så att fler kan åka på bortamatch. Det utvecklades sedan till att också öppna upp ansökan om årskort för mindre bemedlade gaddar.
Omtanke och inkludering är viktiga delar av den supporterkultur som Gaddarna står för, så våra insamlingar och Stödfonden har varit självklart, och något vi tar med oss framåt.
Hösten
Gällande vårt lag så fortsatte de att vinna under hösten (förutom mot Norrköping, igen)! Vi gick även in i Champions League-kval där vi tyvärr tappade ledning i slutminuterna vilket i sin tur ledde till förlängning och förlust. Den matchen var vi ett gott gäng som satt på Getingtorget och såg tillsammans i hopp och förtvivlan. Så nära vinst, men så långt bort.
I stället blev det spel i nystartade Women’s Europa Cup där vi var högst seedade av alla lagen, och därmed har en god chans att vinna nästa år. Vårt första dubbelmöte blev mot polska mästarna Katowice, som var lägst seedade. Det var bara att vinna helt enkelt, vilket vi gjorde.
Näst på tur var åttondelsfinal mot Olivia Schoughs Inter, från Italien. Därifrån gick vi vidare på nåder för att deras målvakt tabbade sig i första matchen och vi höll nollan under dubbelmötet. Inte jätteövertygande, men vi gjorde bra ifrån oss överlag. Känns ändå lovande inför kvartsfinal mot isländska Breidablik i februari.
Guldet
Men innan vårt sista möte mot Inter var det seriefinal i Damallsvenskan i Stockholm mot Djurgården. den 8 november. Cirka 300 gaddar med guldvittring tog sig upp snortidigt på morgonen (redan kl. 5 för många) för att ta sig upp till Sveriges baksida.
Undertecknad visste redan på väg upp att SVT tänkte göra ett specialinslag om Gaddarna i halvtid, vilket kändes helt otroligt. Vi har ju bara funnits i lite över två år men redan gjort avtryck! För den som inte sett än, så gör, matchen finns fortfarande på svtplay.
Vi må ha “bara” varit ⅓ av läktaren på Kristineberg men vi hördes gott och väl i sändning och vi pyntade hela vår sektion starkt gul. Vi gick inte att missa! Däremot märkte vi knappt Djurgårdens supportrar, men de var tydligen där. På plan var det inte lika övertygande, nerver som spökade kanske, men tillslut så…
FÖR JA DET BLEV GULD UPPE I STOCKHOLM! DET BLEV GULDFIRANDE OCH SJUNGANDE OCH LYRISK GLÄDJE. SVENSKA MÄSTARE 2025!
Det var helt fantastiskt. Och veckan efter hade vi vår sista Damallsvenska match för säsongen, mot stackars Piteå som fick lyssna på oss sjunga ramsan “Vi är bäst i Sverige… nummer eeeett” av och till under matchen. En ramsa uppkommen under hösten, på Hammarby hemma till och med, som vi hoppas få använda igen 2026.
Vi delade även ut 1 000 guldballonger inför matchen med uppdrag till alla att blåsa upp dem i 80:e minuten för att vifta med i slutet av matchen och avblås. Vilken fantastisk syn det var. Väl spenderade tifo-pengar!
Vi hade också premiär av vår nya maskot, Stickis, under matchen, som var en hit. Däremot verkar hon ha förargat folk på Instagram, men med 14 000 visningar just nu tackar vi bara och tar emot kommentarer som “Är det mello eller fotboll?” så Stickis sprids lite mer. För ja, varför inte mellostämning på läktaren?
Nytt för i år lämnade vi även över en liten present till spelarna och ledarstab, som tack för året som varit. En tradition vi vill fortsätta med. Denna gång armband och godis, vi får se vad det blir nästa år.
Det blev fest på plan och prisutdelning för att sedan fortsätta guldfesten på Kvilletorget. Men först ännu en ny milstolpe: Gaddarnas största marsch hittills, från Bravida till Kvilletorget. Men säsongen, på riktigt, avslutades den 22 november när vi arrangerade vår egna säsongavslutning: Guldfesten på Två Feta Grisar.
Hoppet om 2026
Och till sist, i genomsnitt var vi 1 812 på hemmaläktaren i år vilket är en ökning med 456 personer gentemot 2024. Vi hade därmed näst flest supportrar på hemmamatcherna i hela Damallsvenskan. Bajen vann på läktaren men bara med 452 personer i snitt, de backade dessutom med 102 personer från föregående år. Är det 2026 vi klår Bajen på och av plan?
Vilket år! Tack alla. Nu vilar vi rösten ett tag, tills vi ses igen i februari 2026.
Carin Jacobsson
Ansvarig Gaddarna
Årets plus
+ Att Gaddarna börjat omnämnas här och var
+ Att vår allra första bortaresa blev så lyckad
+ Vår nya ramsa: ”Vi är BK Häcken, vi är gulsvarta Häcken…”
+ Att vi växer och bara blir fler!
+ Vår maskot Stickis
+ Gaddarnas 2-årskalas och guldfest
+ GULDET